40-årskris eller alzheimer!!??

Jag älskar min man, det gör jag verkligen men ibland så sätts kärleken på prov.... Som äkta maka så gör man i stort sett alltid sitt yttersta för att allt ska fungera så friktionsfritt som möjligt till förmån för familjen. Min man gör likaså men med "Jag gör det sen"-taktiken.... Detta innebär att mitt yttersta i regel inte riktigt räcker till för "Jag gör det sen" bidrar till en god start för en början till s.k. utbrändhet hos mig som fru och kvinna.... Jag menar, man har ju bara 24 timmar per dygn men av en fantastisk teknik så har jag lyckats klämma fram 29,5 timme per dygn. Åtminstone känns det som så, dock utan ngn extra sömn!!??
Det började lite löst med att "jag måste rensa min garderob"... för 3 år sen... MEN "Jag gör det sen".... Nåja till slut blev den rensad... Den där höftlånga kavajen var KVAR likaså den där tröjan från -85, i ull och tvättad i 60 grader... Jag i fråga satte min make varför han hade sparat dessa varav svaret blev att dem var SKIIIITCOOOLA då och att alla tjejer var på honom då... Påpekade i o m detta att han numera var gift, var familjefar, har ett respektabelt jobb, två välartade söner, fin bil och ett representativt hem. Efter stor övertalning så lyckades jag dock att forsla över dessa hemska plagg i en påse som hädanefter tillkommer Myrorna.

Mycket övertalning krävdes dock eftersom dessa plagg tydligen varit DYRA på 80-talet...

Jag har sett min man gråta vid ett fåtal ggr, det starkaste var nog när vår förstfödde gjort entré, men när säcken med donerade kläder föll ner i Myrornas behållare så var det inte långt ifrån tårarna...

Tyvärr, Min Kärlek, så måste jag nog komma med en bekännelse...
De där kläderna kommer troligtvis inte att bli sålda... allvarligt... En torktumlad yllejumper och en maskintvättad midjelång kavaj!!??? Men, Älskling....Tanken var god!!!! ;))