Den perfekte partnern.

Det var ju det där med att kvinnan vill förändra sin man medan mannen INTE vill att hans kvinna ska förändras... Jag vet med mig att jag inte är ensam om att tycka att ens tilltänkte man inte är fullkomlig från början men man tänker i sitt innersta att DET kommer att ändras efter en tid tillsammans med mig. Min man var i det närmaste perfekt men i samband med att vi först träffats så drog han in mig i ett lite mörkt hörn och jag tänkte att nu blir det romantiskt!! Han drog mig tätt intill sig för att ömt viska i mitt öra -Vet du hur man gör när man vill jobba med aktier??? Vad skulle jag säga....hade ju ingen aning om aktier och i och med att jag liksom var inställd på romantik så började jag lätt att ifrågasätta mitt val av man... Han frågade aldrig mer, så jag gifte mig tillslut med honom. Om jag blivit förändrad??? Gissa... efter två barn och diverse hormon & humörsrubbningar så ger det ju onekligen vissa men!!! Det som jag kanske mest förändrats med är att jag faktiskt blev huslig, tyvärr så innebar detta att jag "amputerade" min mans tidigare färdigheter i det ämnet.... Ibörjan när allt var nytt så var det ju jättemysigt att få pyssla om min stora kärlek, så han kunde få vila (och dessutom se hur duktig jag var) men med åren så har det liksom förändrats.. Numer så gör jag ALLT(med ett fåtal undantag)! Summering: Jag har förändrat min man i allt det han kunde såååå bra från början och han har fått ett hormoniellt instabilt monster... Det är faktiskt ganska synd om honom....

Den eviga ungmön....

Inte skulle väl jag gifta mig!! Jag skulle gå före i kön på Spy Bar och dricka vin hela livet, ja, åtminstone så länge Spy Bar var det "coola" stället!! Min ständige manlige vän försökte tappert att var eviga helg att para ihop mig men en ditten en datten men inte var dom nåt för mig inte!! Jag var en stolt singel och ville inte binda upp mitt liv på något eller någon!! Aldrig i mitt liv skulle jag hellre gifta mig, det var ju bara gamla människor som gjorde...

Efter 1½ år så bröt jag och min vän vårt trendiga mönster runt Stureplan och la pannan i djupa veck för att komma på något "wild n' crazy"-ställe att gå till d.v.s. nåt som bröt markant mot det kändistäta området.... PATRICIA kom jag då på och min vän är inte den som är den så han gav med sig med reservation för att om det skulle var öken där så visste ju både han och jag var vi skulle gå till istället. Det var ingen höjdare och vi skulle precis dra oss tillbaka DÅ stod HAN bara där!! Ett år senare var vår förste son född, efter ytterligare 2 år så var den andre sonen född (Nu är vi klara!!!). Jaha, radhuset var ju redan klart så även combin....så var det ju det där med gifteriet.... Äh, för att komma till saken.... Vi lämnade helt enkelt ungarna på dagis och drog iväg till den höga turkosa byggnaden i centrala Botkyrka och svor eden inför en herre, jag tror han hette Sven. Tre minuter senare var det klart. I ärlighetens namn så hämtade vi inte barnen med en gång utan tog oss en liten stund för oss själva, vi hade ju trots allt gift oss och dessutom betalar vi kommunen för att ha våra barn på dagis full tid!!!

NYBÖRJARE!!
Jaha...Då var det min tur att ge mig in i denna värld av Bloggers... Nybörjare som man är så får man väl prova sig fram genom att helt enkelt bara skriva det som händer i ens lilla värld oavsett om det är nåt eller inte ty annars så kommer det aldrig att bli nåt av det här.

Vårsolen steker ute och de vårkänslor man en gång i tiden faktiskt drabbades av har ändrat karaktär något sen man gav sig in i familjenätet med man och barn. Eller ska man kanske säga att man inte riktigt tillåter känslorna leva ut på det sätt de en gång gjorde... Jag lovade ju faktiskt den där "prällen" det i och med att jag sa ja...

Dagen till "ära" så är jag faktiskt solokvist så när som på barnen. Maken gav mig dispans så jag slapp konfrontera svärmor denna gång, han tog med sig bäste kompisen för att "se om sitt arv"... Ett gott glas rött vin skall inom kort självserveras eftersom det är lördag!!


Skål så länge!!